"Folkvisedans" ett för drygt hundra år sedan nyskapat ord. Det återspeglar nationalromantikens uppfattning att sånger och sägner hade sitt ursprung i en "kollektiv folksjäl"- det gällde att gå till allmogen,till "folkdjupet"
för att hitta tillbaka till källorna. Mönsterbildande blev den medeltida balladen.
Ordet ballad kommer av latinets ballare, dansa och betyder dansvisa .
Själva dansen kallas Branle Simple och var vanlig i hela Europa under medeltiden.Den dansas i ring eller i kedja;
två steg åt vänster ett steg tillbaka.
Musiken till dansen framförs av de dansande själva; en försångare sjunger den berättande texten medan de övriga sjunger omkvädet (refrängen). Ett omkväde kan bestå av upprepning av den berättande texten eller vara fristående från denna. Sången styr dansen;de dansande får anpassa tempo och rytm efter den ballad som framförs.
Balladtexterna hör hemma i den höviska medeltidsdiktningen som nådde norden i slutet av 1200-talet.De agerande är ofta riddare och jungfrur men kan även vara naturmytiska väsen som älvor och bergatroll.
Bruket att dansa till sångerna dog med tiden ut, förutom på Färöarna där den levt vidare i obruten tradition. I övriga norden har dock sångerna överlevt och så småningom nedtecknats och dokumenterats - i Sverige har man samlat ett stort antal i Sveriges Medeltida Ballader(SMB) utgiven av Svenskt Visarkiv.
Nog är det väl balladdans!
"Dansen kring guldkalven"av Albertus Pictor sent 1400-tal