Och Jungfrun hon gångar sig i rosendelund
- Linden har blommor uti lunden
Där mötte hon en ulv uti samma stund
- För hon var i vida skogen kommen
Ack kära min ulv inte biter du väl mig
Min rödaste gullkrona den vill jag giva dig
Din rödaste gullkrona jag aktar inte på
Jag tager väl sköna jungfrun ändå
Ack kära min ulv inte biter du väl mig
Min oxar och min kor dem vill jag giva dig
Din oxar och din kor jag aktar inte på
För jag tager väl sköna jungfrun ändå
Och jungfrun hon gångar sig åt lindens topp
Nej slätt ingen ulv skall få äta mig opp
Den ulven gav upp ett sånt underligt rop
Så kommer där fram en förskräckelig hop
De revo och sleto det trädet omkull
Så jungfrun föll ned på den jordiska mull
Och jungfrun gav upp ett sånt underligt rop
det hörde Herr Peder allt uti sin borg
.
Herr Peder han sadlar sin gångare röd
Så red han lite fortare än fåglarna de flög
Och när som han kom uti rosende lund
Där möter han en ulv med ett piltebarn i mun
Och när som han kom lite längre fram
Där möter han en ulv med sin kärestas arm
Gud tröste och hjälpe mig arme man
Min mö har jag mist och min fåle har jag sprängt
Och när det var dager och dager blev ljus
Så låg det två lik uti Herr Peders hus
De lade de liken uti en grav
Där vila de ljuvt intill yttersta dag
Det växte opp en lind uppå deras grav
- Linden har blommor uti lunden
Det ena bladet tager det andra i sin famn
- För hon var i vida skogen kommen
