Det var liten köresven
han drack mjöd ur horn.
Det var Jungfru Gunnela
hon gav åt hästen korn.

Det var Ridder  Perleman
han talte till Jungfru Gunnela så:
Vad är det för en köresven
som  uppå golvet går.

Ögon haver han snälla
de leka båd till och från.
Fingrar haver han mjuka
som lärkevingar små.

När det var kväll
och skumt i varje vrå.
Då lyster Ridder Perleman
sig åt sängen gå.

Det var liten köresven
han la sig i sängen ner.
Och det var Ridder  Perleman
han la sig vackert breve.

Hör ni Ridder Perleman
vad jag er säga må.
Jag är ej Jungfru Gunnela
fast eder tyckes så.

Jag är ej Jungfru Gunnela
fast eder tyckes så.
Jag är den lille köresven
till eder månde gå.




Och det var Ridder Perleman
han tod sitt rostiga spjut.
Det var liten köresven
han visste var dörren var ut.

Det var Jungfru Gunnela
hon visa sin köresven tro.
Hon väntade honom i farstun
med båd strumpor och skor.

Det var Jungfru Gunnela
hon satt sig i vagnen med hast.
Det var liten köresven
han tog i tömmen fast.



Jungfru Gunnela och Ridder Perleman
Det var jungfru Gunnela
hon skulle till kyrkan fara.
Det var Ridder Perleman
han ville med våld henne taga.
-Alla äro de löven grön i skogen

Hör ni Ridder Perleman
I gören mig inga men
När mässan hon är sjungen
då kommer jag till er.

När mässan hon var sjungen
och folket gingo ut.
Det var Jungfru Gunnela
hon var i kyrkan till slut.

Och det var Jungfru Gunnela
hon talte till köresven så:
Du ska klä dig i silket
och jag i vallmaret grå.

Det var liten köresven
han satt sig i vagnen med hast.
Det var Jungfru Gunnela
hon tog i tömmen fast.

När som de kom
till Ridder Perlemans gård.
Ute för dem
Ridder Perleman han står.

Välkommen hit
aldra kärestan min.
Åt eder har jag låtit blanda
både mjöd och vin.

Det var Jungfru Gunnela
hon gjorde Perleman harm.
Hon skickade honom en vagga
åt liten köresvens barn.

Det var Jungfru Gunnela
hon gjorde honom större spe.
Hon skickade honom en kruka
å därtill en liten sked.
-Alla äro de löven grön i skogen.