Där bodde en greve vid Älvabolid
Där bodde en greve vid Älvabolid
Han hade tre döttrar och rara voro de
Med den äran

Den ena var så dejelig den andra var så grann
Den tredje had förlovat att aldrig taga man

Det spordes över vatten det spordes över land
Det spordes till Näcken vid älvabostrand

Å Näcken ha simmar sig till sjövitan sand
Där kläder han sig till en vacker herreman

Den herreman kom farande till Östervalla gård
Och ute stod jungfrun och kammade gult hår

Och ståndar sköna jungfrun här och kammar sitt hår
Själv ville jag sätta gullkrona uppå

Å jungrun hon gångar sig i stensalen in
Krist give den herremannen ville bliva min

Å Näcken han gångar sig i stensalen in
Han önskar i sitt hjärta den jungfrun vara sin

Å lyster sköna jungfrun till kyrkan fara
Själv så ville jag kusken vara




Han körde över vatten han körde över spång
Han körde den jungfrun allt för den sista gång

Å kära min herreman å kören ej så fast
Mina tömmar äro av silke de äro ej av bast

Han körde över berg och över dalar och land
Han körde så långt bort till Älvabostrand

Å kära min herreman å hjälp mig på land
Å eder vill jag giva mitt rödaste gullband

Ditt röda gullband jag passar inte på
Men aldrig skall du mera ur vagnen min gå

Å kära min herreman å hjälp mig på ö
Å eder vill jag giva min gullkrona röd

Din gullkrona röd jag passar inte på
Men aldrig skall du mera på gröna jorden gå

Å hemma gråter fader å hemma gråter mor
Å hemma gråter syster å så min lille bror

Ja hemma låt dem gråta å gråta som de vill
Ja hemma låt dem gråta å gråta som de vill
Men nu så är du inne nu hör du Näcken till
Med den äran
Näcken bortför jungfrun
Melodi efter Martin Martinsson
SMB 20