1. Det var två skälmar som lade ihop rå´,
Skrororompompej
Huru de mjölnarens dotter skulle få,
För trilleritrå, de´ ruskar väl å´!
För trillan ligger uti trallalej

2. De stoppa den ena uti en säck,
Som bars av den andra till mjölnarens bäck.

3. ”Ack, kära du mjölnare var mig så hull,
”Du mal min säd men ta´ ingen tull!”

4. ”Ja, bär din säck uti mitt hus,
”Där finnes ej råtta, där finnes ej mus.”

5. Så kom då den skälmen till mjölnarens rum,
Om knepet de´ kunde väl ingen ha hum.

6. Men när det blev mörkt, ja mörkt i var vrå,
Då börja den säcken båd´trilla och gå.

7. ”Aj! Kära du far, du tänd upp ljus!”
”Jag tror vi har tjuvar och skälmar i vårt hus!”

8. Nej, kära mor, ni blås ut ljus!
”Dä va´fälle katten, som spände en mus.”

9. Då svara en käring, som på ugnen låg:
”Den katten har stövlar med sporrar uppå.”

10. ”Åh, tig du käring, du ska få skam;
”I morron så ska du uti min faders damm.”

11. Och när det vart dager, och dager vart ljus,
Då kasta de käringen i dammen burdus.

12. Och käringen hon låg på vattnet och flöt,
Och gubben han gick uppå landet och tjöt.

13. ”Min gubbe du har ju en krokiger tann
”Kom hugg mig i pälsen och dra´mej te lann.

14. Och gubben med sin krokiga tann
Högg käringen i pälsen, och drog ´na te´lann

15. Men mjölnaren med sitt långa spjut,
Han sköt te´käringen, så hon for bättre ut.

16. Och då slog käringen sin rygg i knorr,
Och for så åt botten, så vattnet sa´ porr.

17. Så borde var skvallerkäring gå till slut,
Skrororompompej
Som inte kan hålla sin syndiga trut,
För trilleritrå, de´ ruskar väl å´!
För trillan ligger uti trallalej.

SMB 229 F
Filikromen, 1853. Östergötland.
Mjölnarens dotter