Det var den lilla Karin hon tjänte på konungens gård
Det var den lilla Karin hon tjänte på konungens gård
Hon tjänte bland de liljor och bland de rosor små.
Hon tjänte bland de liljor och bland de rosor små.

Det var den unga konungen, han fick till henne behag
Han ville med henne tala allt både natt och dag.

Och hör du lilla Karin vad jag nu säga vill
En linelång till klädning det vill jag giva dig.

En linelång till klädning det passar jag ej på
Å herren Gud i himmelen giv unga kungen nåd.

Och hör du lilla Karin vad jag nu säga vill
Gullkrona och gullspira dem vill jag giva dig.

Gullkrona och gullspira dem passar jag ej på
Giv dem din unga drottning, låt mig med äran gå.

Och hör du lilla Karin vill du ej bliva min
Så sätter jag dig i fångatorn och fängslar hårt ditt sinn.

Och sätter ni mig i fångatorn och fängslar hår mitt sinn
Och herren Gud i himlen vet att oskyldig jag är därtill.

Och hör du lilla Karin vill du ej bliva min
Så sätter jag dig i spiketunnan och rullar dig omkring.

Och sätter du mig i spiketunnan och rullar mig omkring.
Och herren Gud i himlen vet vad orsak jag har därtill.

De la den lilla Karin i spiketunnan in
Och själva unga konungen han rullade henne kring.

Så tog de den lilla Karen allt på en förgyllande bår
Och fröknar och jungfrur de krusade hennes hår.

Så la de den lilla Karen allt i den svarta mull
De heliga små Guds änglar de voro henne huld.

Så kom där ifrån himmelen två vita änglar ned
De togo de lilla Karin allt både till kropp och själ.

Så kom där ifrån helvetet två svarta korpar opp
Så kom där ifrån helvetet två svarta korpar opp
De togo den unga konungen allt både till själ och kropp.
De togo den unga konungen allt både till själ och kropp.
SMB 42
Efter Stina i Stenssö, Östergötland
Liten Karin