Hillebrand tjänte på konungens gård
uti lunden -
och där tjänte han uti åtta runda år
för den han had´ trolovat i sin ungdom

Han tjänte där inte så mycket för gull
som för att fröken Gulleborg var honom så hull

Och hör nu fröken Gulleborg vad jag nu säger dig
lyster dig att fara utav landet med mig

Nog vill jag fara  utav landet med dig
vore ej så många som akta uppå mig

På mig aktar fader på mig aktar mor
på mig aktar syster på mig aktar bror

På mig aktar vänner på mig aktar släkt
på mig aktar riddaren som mig haver fäst

Jag skär dig en klädning av skarlakan fin
så känner han dig inte på din rosenröda kind

De redo allt över den trettimila skog
och där mötte dem en riddare så god

Å var har du tagit din gode ungersven
mig tycks han ej sitter väl fast i sadelen

Å honom har jag tagit från hans moder igår
däröver hon månd´ gråta så mången en tår

Väl tyckes mig känna den rosende kind
men inte så känner jag skarlakankappan fin






Faren väl, faren väl med tusende godnatt
och hälsa fröken Gulleborg med tusende godnatt

Men när som de ridit så liten en stund
Så lysste fröken Gulleborg att vila en stund

Och Hillebrand ! Hillebrand sov inte nu
Jag hör min faders basunare sju

Å när som jag rider i striden fram
Då sköna fröken Gulleborg nämn inte mitt namn

Det första slag som de redo ihop
Han slog hennes bröder med ett manskap så stort

Det andra slag som de redo ihop
han slog hennes fader med ett ridderskap så stort

Å kära Herr Hillebrand I stillen ert svärd
den döden var inte min gode fader värd

De orden ej förr hade Gulleborg sagt
Sju blodiga sår hade Hillebrand fått

Å vill du nu följa till din hulda moder hem
eller vill du följa än din sjuke ungersven

Å inte vill jag fara till min hulda moder hem
Men väl vill jag följa min sjuke ungersven

Och Hillebrand red till sin käre faders gård
Och ute för honom hans hulda moder står

Och hör ridder Hillebrand hur är det med dig
Att hjärteblodet lackar så strida utav dig

Min gångare snavade och jag var så sen
och stötte mitt huvud mot en apelagren


Och kära min broder du släpp min häs
och kära min moder I bädden min säng

Och kära min syster I krusen mitt hår
och kära min fader I reden till min bår

Och när det var morgon och dager stod ljus
Så bars det tre lik utur Hillebrands hus

Den ene var Hillebrand den andra var hans mö
uti lunden -
den tredje var hans moder i sorg var hon död
För den han had´ trolovat i sin ungdom

Hillebrand och Gulleborg
SMB 15 I
Västergötland