Där bodde en bonde allt vid den sjöastrand
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Och tvenne döttrar det hade han.
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön

Och syster hon talte till syster alltså
Kom skola vi neder till sjöastranden gå

Å tvättar du dig både nätter och dar
Slätt aldrig du bliver så viter som jag

Å när som de kommo till sjöastrand
Den äldsta hon stötte sin syster av land

Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva mitt röda gullband

Ditt röda gullband det får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå

Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva min gullkrona grann

Ditt gullkrona granna den får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå

Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva min fästeman




Din fästeman honom får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå

Där bodde en spelman invid den sjöastrand
Han såg utåt viken var liket det sam

Så tog han den jungfruns snövita bröst
Den harpan ska klinga med ljuvelig röst

Så tog han den jungfruns gullgula hår
Och gjorde till harpan strängar därå

Så tog han den jungfruns fingrar små
Och gjorde till harpan tapplor därå

Det första slag han på harpan slog
Den bruden hon satt uti brudstol och log

Det andra slag som på harpan rann
Så klädde de av den bruden så grann

Det tredje slag som på harpan ljöd
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Den bruden hon låg uti brudsängen död
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön

SMB 13
Efter Lena Larsson, Kungälvs Ytterby, Bohuslän
De två systrarna